Detta är mitt liv!

Del 4

Jag går ut till sköterskan och frågar om dem vill göra i ordning mamma för mina brödrar är på väg ner. Dem går in och börjar göra vid henne medans jag går ut och rökar. Jag kommer in igen och knackar på dörren och går in i rummet igen. Dem är inte helt klara med henne ännu men dem är det snart. När dem är klara frågar den ena sköterskan om jag vill tända ljuset. Jag tänder ljuset och dem går ut ifrån rummet. Jag kollar på lågan på ljuset och ser hur den fladdrar till och sen känner jag min högra arm bli helt kall som om någon lägger en arm på min axel. Mamma ser ut som om hon sover när hon ligger i sängen. Dem har plockat bort alla påsar som hängt runt om på sängen och dem har plockat bort morfinpumpen och allt annat. Dem har lagt en röd filt med vita hjärtan över hennes ben. Hon ligger med en blomma i händerna som ligger på magen. Hon ligger så fridfullt i sängen. Och det man tänker på först är om detta är sant. Man är inte beredd på chocken som kommer när man ser sin mamma ligga där i sängen. Mina bröder kom dit och dem gick in och sa några ord. Sen väntade vi på att pappa skulle komma som jobbade. Man ville inte gråta inne vid mamma, det var så fridfullt där inne så man inte ville det. Så fort man gick ut ur rummet kom tårarna. Pappa kom in och vi ringde till Fonus så dem kom och hämta henne och körde henne till ett bårhus. Dem kom runt 02:00 och hämtade henne. Dem stod en tid med handen på hjärtat innan dem lade över henne på båren som hon skulle ligga på i bilen. Dem lade en rödros på sängen och sen körde dem ut henne och lastade in henne i bilen och körde henne till ett bårhus. Tror bårhuset låg i lund där hon fick ligga.

Tror det var den 22 december 2009 som vi var på möte hos Fonus i hörby om begravningen. Vi planerade vilken kista hon skulle ha. Hur kistdekorationen skulle se ut. Hur allt annat om begravningen skulle se ut. Vi valde att ha öppen kista innan begravningscermonin för ett sista förväl.  Vi bestämde ett datum för begravningen. Det blev inte före julen och inte före nyår. Vi hade gick till kyrkan på en söndag för en minnescermoni. Vackert var det.  Vi gick och väntade på begravningen. Jag behövde inte oroa mig för någon skola/praktik.

Dagarna mellan den 21/12 och den 14/1 så skrev jag dikter om mamma. Det kunde inte gå en sekund utan att jag tänkte på mamma. Jag började kolla upp mot himlen på kvällen när jag skulle sova och säga godnatt för jag visste att hon satt där uppe någonstans. Jag sökte tröst hos hästarna. Och det blev som en rehablitering för mig sen mamma gått bort att vara med hästar.

Det blev den 14 januari 2010. Vi klädde upp oss i nästan svart alla i familjen. Sen begav vi oss ner till kyrkan för att få begravningen överstökad. Det var jobbigt att veta att det var denna dagen som hon skulle åka ifrån oss och att vi aldrig mer skulle få se henne. När vi kom dit så var min ena syster där och hennes pappa var där med. Jag och min syster stod i hallen in till kyrkan och läste på handbuketterna vad där stod för namn. När vi kollade in i kyrkan så skulle dem öppna kistan för sista förvälet. Jag gick ut ur kyrkan och sen gick jag in när alla andra stod där. Jag gick fram till pappa och frågade om han kunde vika filten till mig så den blev fint viken. Jag hade sökt till ny skola och tänkte lägga ner min ansökan i mammas kista så hon visste att jag kommit rätt. Jag hade till och med tagit med mammas körkort att lägga i kistan med mamma. Jag la ner filten vid mamma och lade ansökningspappret också vid henne och så lade jag körkortet vid händerna på henne. Jag lade ner en ros i kistan hos henne. När dem hade stängt kistan och alla hade kommit dit så började begravningscermonin. Den var väldigt vacker. När vi kom till att vi skulle gå fram till kistan så grät jag redan. Jag lade blomman på kistan och började gråta. Jag sände en tanke upp till mamma med att jag saknade henne jätte mycket. Begravningscermonin var väldigt vacker och den var väldigt rörande.

Del 5:

När begravningscermonin var klar så hade vi bestämt att vi skulle ha en liten mat/fika i församlingshemmet. Nästan alla som avrit med på begravningen var med. Var nog någon som inte kunde vara med. Vi satt där och åt och min syster sa några riktigt fina ord om vår mor. Vi krama om alla som hade varit där när det var slut. Det var så rörande att veta att hon inte kommer tillbaka.

Sen på kvällen så ringde en som hade varit på begravningen och frågade om jag ville följa med upp och kolla på blommorna och det ville jag ju. Vi åkte upp till minneslunden och där var inga blommor från begravningen. Så vi tände ljus och sen körde vi ner till församlingshemmet och frågade en vart blommorna låg. Men då var det redan för mörkt så då var det inte lönt att åka och kolla på dem den kvällen. Samma kväll frågade jag han från Fonus om man kunde få ta bandet ifrån kistdekrationen och det fick jag göra på söndagen.

På söndagen så åkte jag och pappa upp och tog bandet och korten ifrån dem andra blommorna. Det bandet kommer alltid att vara ett minne som kommer att påminna oss om mamma. Och mamma kommer alltid att finnas i luften och i våra hjärtan. Och vi kommer att få träffa henne en dag i himlen. Tänkte se om jag hitta dikterna jag skrivit och lägga in dem här också och så ska jag försöka att skriva en ny till henne. Som kommer att vara en om att det gått 1 år nu.

Här är ena dikten:

Det var du som gjorde mig till den jag e ida!

Det var du som fick mig att känna mig underbar!

Det var du som fick mig att känna mig stöttad!

Det var du som stötta mig när ingen annan gjorde de!

Det var du som fick mig på bättre tankar!

Det var du som gjorde mig glad varje dag!

Det var du som alltid gav mig en puss på kinden och sa godnatt

Det var du som älska mig för den jag e!

Det var du som alltid fanns för mig!

Det var du som alltid gav mig ett leende på morgonen!

Det var du som sa att du älska mig!

Det var du som va min mor!

Det var du som gick bort den 21/12-09!

Det var du som fick alla runt omkring dig att sakna dig!

Det fanns bara en av dig!

Det fanns bara en sort av vår vänskap och modersskap!

Det var du som alltid fanns för mig!

Det var du som gav mig ett trasigt hjärta just nu!

Det e jag som måste laga det hjärtat!

Det måste gå att laga!

Det måste finnas minnen kvar!

Hoppas du ser vad jag skriver om dig min kära mor! För du e de bästa som funnits i mitt liv och nu e du borta! Hatar att tänka dem tankarna men går inte att undvika!:/:/.Älskar dig mamma! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!! Ingen kommer ta din plats!!!!!