Detta är mitt liv!

Del 4

Jag går ut till sköterskan och frågar om dem vill göra i ordning mamma för mina brödrar är på väg ner. Dem går in och börjar göra vid henne medans jag går ut och rökar. Jag kommer in igen och knackar på dörren och går in i rummet igen. Dem är inte helt klara med henne ännu men dem är det snart. När dem är klara frågar den ena sköterskan om jag vill tända ljuset. Jag tänder ljuset och dem går ut ifrån rummet. Jag kollar på lågan på ljuset och ser hur den fladdrar till och sen känner jag min högra arm bli helt kall som om någon lägger en arm på min axel. Mamma ser ut som om hon sover när hon ligger i sängen. Dem har plockat bort alla påsar som hängt runt om på sängen och dem har plockat bort morfinpumpen och allt annat. Dem har lagt en röd filt med vita hjärtan över hennes ben. Hon ligger med en blomma i händerna som ligger på magen. Hon ligger så fridfullt i sängen. Och det man tänker på först är om detta är sant. Man är inte beredd på chocken som kommer när man ser sin mamma ligga där i sängen. Mina bröder kom dit och dem gick in och sa några ord. Sen väntade vi på att pappa skulle komma som jobbade. Man ville inte gråta inne vid mamma, det var så fridfullt där inne så man inte ville det. Så fort man gick ut ur rummet kom tårarna. Pappa kom in och vi ringde till Fonus så dem kom och hämta henne och körde henne till ett bårhus. Dem kom runt 02:00 och hämtade henne. Dem stod en tid med handen på hjärtat innan dem lade över henne på båren som hon skulle ligga på i bilen. Dem lade en rödros på sängen och sen körde dem ut henne och lastade in henne i bilen och körde henne till ett bårhus. Tror bårhuset låg i lund där hon fick ligga.

Tror det var den 22 december 2009 som vi var på möte hos Fonus i hörby om begravningen. Vi planerade vilken kista hon skulle ha. Hur kistdekorationen skulle se ut. Hur allt annat om begravningen skulle se ut. Vi valde att ha öppen kista innan begravningscermonin för ett sista förväl.  Vi bestämde ett datum för begravningen. Det blev inte före julen och inte före nyår. Vi hade gick till kyrkan på en söndag för en minnescermoni. Vackert var det.  Vi gick och väntade på begravningen. Jag behövde inte oroa mig för någon skola/praktik.

Dagarna mellan den 21/12 och den 14/1 så skrev jag dikter om mamma. Det kunde inte gå en sekund utan att jag tänkte på mamma. Jag började kolla upp mot himlen på kvällen när jag skulle sova och säga godnatt för jag visste att hon satt där uppe någonstans. Jag sökte tröst hos hästarna. Och det blev som en rehablitering för mig sen mamma gått bort att vara med hästar.

Det blev den 14 januari 2010. Vi klädde upp oss i nästan svart alla i familjen. Sen begav vi oss ner till kyrkan för att få begravningen överstökad. Det var jobbigt att veta att det var denna dagen som hon skulle åka ifrån oss och att vi aldrig mer skulle få se henne. När vi kom dit så var min ena syster där och hennes pappa var där med. Jag och min syster stod i hallen in till kyrkan och läste på handbuketterna vad där stod för namn. När vi kollade in i kyrkan så skulle dem öppna kistan för sista förvälet. Jag gick ut ur kyrkan och sen gick jag in när alla andra stod där. Jag gick fram till pappa och frågade om han kunde vika filten till mig så den blev fint viken. Jag hade sökt till ny skola och tänkte lägga ner min ansökan i mammas kista så hon visste att jag kommit rätt. Jag hade till och med tagit med mammas körkort att lägga i kistan med mamma. Jag la ner filten vid mamma och lade ansökningspappret också vid henne och så lade jag körkortet vid händerna på henne. Jag lade ner en ros i kistan hos henne. När dem hade stängt kistan och alla hade kommit dit så började begravningscermonin. Den var väldigt vacker. När vi kom till att vi skulle gå fram till kistan så grät jag redan. Jag lade blomman på kistan och började gråta. Jag sände en tanke upp till mamma med att jag saknade henne jätte mycket. Begravningscermonin var väldigt vacker och den var väldigt rörande.

Del 5:

När begravningscermonin var klar så hade vi bestämt att vi skulle ha en liten mat/fika i församlingshemmet. Nästan alla som avrit med på begravningen var med. Var nog någon som inte kunde vara med. Vi satt där och åt och min syster sa några riktigt fina ord om vår mor. Vi krama om alla som hade varit där när det var slut. Det var så rörande att veta att hon inte kommer tillbaka.

Sen på kvällen så ringde en som hade varit på begravningen och frågade om jag ville följa med upp och kolla på blommorna och det ville jag ju. Vi åkte upp till minneslunden och där var inga blommor från begravningen. Så vi tände ljus och sen körde vi ner till församlingshemmet och frågade en vart blommorna låg. Men då var det redan för mörkt så då var det inte lönt att åka och kolla på dem den kvällen. Samma kväll frågade jag han från Fonus om man kunde få ta bandet ifrån kistdekrationen och det fick jag göra på söndagen.

På söndagen så åkte jag och pappa upp och tog bandet och korten ifrån dem andra blommorna. Det bandet kommer alltid att vara ett minne som kommer att påminna oss om mamma. Och mamma kommer alltid att finnas i luften och i våra hjärtan. Och vi kommer att få träffa henne en dag i himlen. Tänkte se om jag hitta dikterna jag skrivit och lägga in dem här också och så ska jag försöka att skriva en ny till henne. Som kommer att vara en om att det gått 1 år nu.

 

 

Här är ena dikten:

Det var du som gjorde mig till den jag e ida!

Det var du som fick mig att känna mig underbar!

Det var du som fick mig att känna mig stöttad!

Det var du som stötta mig när ingen annan gjorde de!

Det var du som fick mig på bättre tankar!

Det var du som gjorde mig glad varje dag!

Det var du som alltid gav mig en puss på kinden och sa godnatt

Det var du som älska mig för den jag e!

Det var du som alltid fanns för mig!

Det var du som alltid gav mig ett leende på morgonen!

Det var du som sa att du älska mig!

Det var du som va min mor!

Det var du som gick bort den 21/12-09!

Det var du som fick alla runt omkring dig att sakna dig!

Det fanns bara en av dig!

Det fanns bara en sort av vår vänskap och modersskap!

Det var du som alltid fanns för mig!

Det var du som gav mig ett trasigt hjärta just nu!

Det e jag som måste laga det hjärtat!

Det måste gå att laga!

Det måste finnas minnen kvar!

Hoppas du ser vad jag skriver om dig min kära mor! För du e de bästa som funnits i mitt liv och nu e du borta! Hatar att tänka dem tankarna men går inte att undvika!:/:/.Älskar dig mamma! Du kommer alltid finnas i mitt hjärta!! Ingen kommer ta din plats!!!!!

Hon fick både extra sprutor av morfin och lugnande varje timme tror jag det var dem gav dem extra doserna av det. När vi kom in så låg hon och kollade i hörnen och såg rädd ut. Hon illusionerar, vi som är i rummet med henne ser inget men hon ser grejer i hörnen. Jag sätter mig på stolen bredvid henne och tar hennes hand i min och då kollar hon på mig och säger mitt namn.  Jag erbjöd mig att vaka den natten. Pappa och mina brödrar körde där ifrån och hant inte mer än till Gårdstånga förens dem fick vända igen och köra tillbaka. Mamma hade då börjat kipa efter luft och rädd som man blir när det handlar om ens egen mor så ringde jag pappa så dem kom. När dem väl kom så blev läget stabilt igen. Jag gick ut och satte mig bredvid pappa och börja gråta och sa att jag inte ville vara här inatt för jag ville inte vara den som vaknade imorgon om jag nu somnade inatt och inte se mamma andas. Så jag följde min instikt och åkte hem med dem andra.

Dagen efter ringer dem igen och säger att läget är kritsikt igen. Vi kör in allihopa och sitter där tills klockan 03:00 och läget blir stabilt igen. Vi alla åker hem efter att ha pratat med sjuksköterskan.

Tredje dagen ringer dem och säger att det är kritiskt igen. Så då är det bara att sätta sig i bilen och åka in igen. Men när vi kommer in denna kvällen så blir läget stabilt igen.

Den 21 december 2009 ringer dem på morgonen till pappa och säger att läget är riktigt kritiskt nu. Pappa ringer mig och säger att vi får själv välja om vi ska åka ner och ta vårt sista förväl eller om vi inte vill. Jag bestämmer mig för att jag ska åka ner och ta mitt sista förväl så jag sätter mig på första bästa bussen ner. Sitter och väntar på bussen ut till vipeholm som kommer och är full packad. Jag tänker att jag kan ta den nästa buss, och det gör jag. Jag sätter mig på bussen och tänker alla tankar jag inte vill tänka. Hoppar av på den vanliga hållplatsen och sen går jag uppåt mot hospice. Går över vipeholmsskolans skolgård och kommer till matsalen där pappa ringer mig och säger att jag kommit försent att hon redan tagit sitt sista andetag. Jag var kanske 200 meter bort ifrån huset där hon låg när han ringer och säger det. Jag släpper påsen jag har i handen och lägger mig ner på marken och börjar gråta. Där går folk förbi en som bara sneblickar en. Jag samlar mod och reser mig upp och börjar torka tårarna så gått det går. Jag kommer fram till dörren stannar ett tag för att samla mod för att kunna gå in. Jag kommer innanför dörren och går fram till mammas dörr. På dörrhandtaget hänger där en lapp där det står ”Gå till expeditionen och fråga en sköterska innan du går in”. Jag går till expeditionen och får tag på en sköterska där. Vi går tillbaka till dörren och hon öppnar dörren in till rummet. Hon säger till mig ”Tyvärr har vi inte hunnit göra vid henne ännu”. Jag säger bara till henne att det inte gör så mycket för mig. Jag går fram och sätter mig på stolen och kollar på mamma när hon ligger där i sängen. Det ser ut som om hon sover, men de ser ändån inte ut som om hon sover på ett annat sätt. Jag sitter med ett hopp i mitt hjärta att hon kanske drar ett till andetag. Jag sitter med en sköterska inne på rummet i säkert 10 min innan hon frågar om det är okey om hon går ut. Jag säger att det är helt okey med mig. Jag sätter mig närmare sängen och tar hennes hand i min som jag gjort så många gånger innan och börjar prata med henne i lugn och sakta röst. Jag säger till henne ”Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag kommer alltid att älska dig för den personen du är och för den personen du va”. Jag sitter kvar ett tag efter jag sagt orden till hennes fridfulla kropp. Jag känner hur min telefon ringer så jag går ut och svarar och får då reda på att mina brödrar är på väg ner.

Nyår 2007 var mamma hemma i Hörby och sköt raketer med oss. Rätt så kul att mamma var hemma iallafall. Hon var ju inte hemma 2006 om jag inte kommer ihåg fel. 2008 började med att mamma va hemma ifrån sjukhuset så vi fick lite tid med mamma. Sen var det dags för mamma att åka in till sjukhuset igen. Jag kommer tyvärr inte ihåg så mycket av 2008. Finns inte så mycket skrivit i mammas dagbok från 2008. Men det var iaf ett år som hon var hemma mycket på iallafall. Mamma kom hem julen 2008 och var hemma fram tills den 26 december 2008, sen fick pappa köra henne in till sjukhuset för magsmärtor. Så vi lämna henne på sjukhuset igen och hon fick ju den bästa vården på sjukhuset än vad hon hade fått här hemma. Den 27 december 2008 fick dem öppna upp såret igen så smärtorna gick bort lite. Nyår 2008 spenderade mamma inne på sjukhuset. Hon fick inte komma hem det nyåret och fira det med oss. Vi barn och pappa körde upp till sundspärlan för vi trodde där var dans men dem hade stängt så vi fick vända och köra hem igen. Men vi ringde ner till mamma och sa gott nytt år och vi sköt raketer i Hörby. I början av 2009 låg mamma inne på sjukhuset. Den 1 januari 2009 ville läkarna öppna upp såret igen men det ville inte mamma. Mamma fick en morfinpump inkopplad under 2009 för smärtorna hon hade. Hon fick doser varje timme och hon kunde ge extra doser med. Dem ändrade den dosen hon fick i timmen på hur mycket ont hon hade. Den 17 januari 2009 åkte mamma in igen för hon började må kasst. Jag och pappa åkte ner där på kvällen med grejer till henne som hon glömt. Den 20 jan 2009 så gjorde dem en CT på mamma och den visade att hon hade en vätskebildning i vänster ljumske. Den 6 april 2009 kom jag premilinärt in på vipan. Mamma blev glad över mig. Hon var hemma den dagen jag fick beskedet. Efter sommarlovet började jag skolan. I oktober 2009 låg mamma nere på hospice på vipeholms området, vi fick reda på att mammas cancer hade kommit tillbaka och nu satt den på bukväggen. Dem kunde inte göra något tack vare att mamma var redan opererad så många gånger så det hade varit för mycket vävnad att skära igenom. Vi hade ett möte med socialen nere på hospice. Jag hoppade av skolan och blev förflyttad till IV i Hörby och fick en praktikplats på LCR. Jag åkte in till mamma nästan varje kväll efter att jag slutat på min praktik. Mamma fyllde 55 den 30 november 2009. Jag minns dem sista dagarna. Jag hade hoppat av från min praktikplats och satt bara hemma. Men första kvällen min bror ringde till pappa och sa att läget var kritiskt körde vi betor så vi körde förbi vipeholms avfarten på E22. Jag var villig att hoppa av och gå upp till där mamma låg, men det fick jag inte för min bror för han tyckte det var bättre om jag åkte med pappa in sen istället. Vi körde klart vårt pass och sen körde vi in till mamma. Vi fick reda på när vi kom dit av min ena bror att hon hade fått ett anfall innan och att hon hade legat i koma i typ 5 min och vaknat upp sinnesförvirrad efter det och att vissa gånger får man inte kontakt med henne och vissa gånger så får man kontakt med henne.

Detta inlägget kommer vara tilldelat min mor. Precis idag är det  1 år sen hon lämnade oss här på jorden i sorg. Detta kommer bli känslosamt för mig att skriva men jag ska försöka att skriva så detaljerat och så bra jag kan. Tyvärr så kommer jag inte ihåg alla årtalen så bra när allt började och sånt men kommer försöka skriva dem årtal jag kommer ihåg. Detta kommer nog bli känslosamt för många personer, men försöka att ta detta med lugnet och inte skriva några dumma kommentarer till mig, detta är något som jag håller på att bearbeta, och detta är något som ni kanske inte kommer att lägga ner tid på att läsa men där finns folk som gör det.

Tänk på att jag var yngre när allt började än vad jag är idag.

Nu börjar jag.

Det var julen år 2005 som mamma fick diagnosen cancer. Och det var inte vilken cancer som helst utan livmoderhalscancer, det blev jobbigt för alla i familjen att veta att mamma hade cancer. Hon blev inlagd på sjukhuset och blev undersökt av läkare.

Den 11 januari 2006 gav dem henne sin första strållning och det fick hon fram till febuari/Mars 2006. Hon fick också cellgifter för cancern. Cancern gick ner bra, fast dem gav ändå strålning och cellgifter. Vi alla i familjen stöttade mamma under hela 2006 både under uppgångar och nergångar. Vi visste att det skulle bli bra igen.

Tror det var julen 2006 vi ringde ut en ambulans som tog mamma in på sjukhuset, mamma hade så fruktansvärt ont så hon inte kunde ligga lr sitta lr stå upp, hon vandrade runt i huset och skrek av smärta. Det var jobbigt att se mamma ha så ont och man vet att man inte kan göra något åt det själv.  Mamma åkte in till sjukhuset och fick smärtstillande och blev undersökt och dem kom fram till att det var ett akut magsår mamma hade fått, mamma fick tabletter mot magsåret.

Den julen firade vi inne på sjukhuset. Vi åt julmat hemma och sen på kvällen åkte vi in till mamma och öppnade julklappar. Jag kommer  ihåg att vi hade varit och handlat julklapp åt mamma några dagar innan. Och vi hade köpt ett presentpacket av elisabeth ardner parfym, i paketet var där då ett sminkglitter som luktade parfymen, en parfymflaska och så en body lotion som luktade som parfymen gjorde. Mamma blev jätte glad över det. Vi barn hade tagit med oss julklapparna som vi tänkte att där kunde nog  vara någon som var fint i. I det ena var där godis i, så då gick jag och min ena bror runt och bjöd godis på sjuksköterskorna och dem blev jätte glada över det. Sen så öppnade vi vårt kuvert vi hade fått av pappas föräldrar och i det var där ju pengar. Sen så öppnade vi några till och hade det trevligt tills det var dags att åka hem.

Nyår 2006 var mamma inlagd på sjukhuset om jag inte har helt fel. Men såklart ringde vi mamma och önskade henne gott nytt år. Vi sköt ju raketerna i Hörby istället. Men vi ringde iallafall mamma vid tolv på natten och sa dem tre orden.