Detta är mitt liv!

Har inte hunnit ner till mammas grav och lägga en blomma och något fint till henne, får försöka göra det någon dag! finns fler tillfällen annars och just nu sitter jag och skickar varma tankar till henne i himlen och hoppas på att det kommer en dag senare i livet då jag sitter i himlen och håller om min mor och bara får hålla om henne igen. Det är sjukt jobbigt att veta att hon inte finns i kött och blod utan i en ande som alltid finns med mig vart jag än finns och jag får ofta frågan om vad jag hade sagt till min mamma om hon stod framför mig, och då brukar jag svara " hade berättat vilket bra liv jag har nu och att jag älskar henne sjukt mycket" Finns nog inte många människor som förstår hur det känns att sitta utan mamma och utan pappa och bara ha 3 trygga platser i livet och det är skolan, stallet och kontaktfamiljen, det finns nästan ingen som kan fatta vad jag har gått igenom under dessa åren som mamma varit sjuk och haft sin sjukdom. Jag kan inte ens själv förstå hur jag kan ha klarat av att mista min mamma i en sjukdom som alla har celler till att få och sen inte veta om jag själv får det. Det har varit otroligt stort för mig att få leva mina 16 år med min mamma men sen gick det ju åt fel hål och då tog ju allt slut och det känns extremt hårt att veta att jag inte själv vet hur jag gjorde för att klara mig ifrån att rasa och bara få ångest attacker. Vet inte ens hur jag klarat av att se ut och in i det som jag varit med om. Men jag har lyckats och rest mig upp ifrån alla ångestfyllda ras som jag haft och bara rest mig upp och bara bättrat mig så jag ska må bättre. Har blivit mycket gråt för dig och har varit många nätter då jag legat vaken för att jag inte kan sova, blivit många kramar med gosedjur för att försöka att känna din famn igen mamma. Men inget har funkat, men just nu funkar det med att tänka på dig på dagarna och sen få min sömn på nätterna och sen bara veta att du ligger där du ligger är underbart och jag lovar att jag ska åka och hälsa på graven någon dag när jag har råd och tiden. Kommer alltid att längta tills jag får sitta i himlen och hålla om dig som innan.

5-6 år i cancer har gett mig en bra inbild i hur du känt dig och kan förstå hur jobbigt du haft det under dem åren. Och jag hatar min egna far för att han lämnade din sida när det var som jobbigast och aldrig var som ett stöd för oss...

Men mamma du ska alltid komma ihåg att jag älskar dig och kommer alltid att finnas här på jorden tills det är min tur att komma till himlen och då hoppas jag på att få träffa dig igen och få se ditt ansikte.


R.I.P Mamma 21/12-09 du lämnade vår jord och lämnade vårat hem och vi saknar dig otroligt mycket mamma<3<3


Puss puss på er<3<3